Operationsdagen

Vi vaknade tidigt efter en hyfsat god sömn. Jag som aldrig tagit något för att somna tog faktiskt en insomningstablett, inte för att jag var orolig, utan mest för att jag har svårt att sova borta. Våra nya rumskompisar anlände och vi hälsade. Bredvid mig låg en äldre dam, här kallad Mrs H och på andra sidan en yngre kvinna som till en början höll sig lite för sig själv med draperierna fördragna.

Sista Hibiskrubduschen genomfördes med nya, rena kläder samt strumpor och därefter skulle man hålla sig i sin säng. Naturligtvis fick man gå på toa ;)

Jag var sist på tur upp till operation, så jag väntade till 9-tiden med duschen. Tyvärr hade vi fått fel operationstider, så där blev jag liggande med knorrig mage. Klockan passerade 10 och jag förstod att jag skulle opereras efter lunch. En vänlig Sjuksyrra kom in och satte en nål på min högerhand och i den skulle jag snart få NÄRING!!! Lunchdags på Nacka sjukhus:

Nåväl, efter lunch blev jag hämtad och kördes upp på operation. Där på uppvak låg L nyoperarad och såg mycket pigg ut! Personalen blev nog lite förvånade när vi bad dem dra undan draperiet så att vi kunde se varandra och prata! Så roligt att se att hon mådde bra och att allt gått bra! Hon har inte ont och skulle få komma tillbaka till vårdavdelningen så snart hon kunde vippa på tårna - sagt och gjort L får åka ner och jag väntar vidare. Snart kommer personal till mig och kopplar på antibiotika i droppet och strax får jag åka in på operation. Läkaren Johan har fått både lunch och kaffe så äntligen!

Narkosteamet tog emot och jag fick flytta över på ett smalt operationsbord. Denna del av förberedelserna var minst behagliga, men teamet var otroligt socialt kompetent och allt gick smidigt. Skojfriska herrar som kan sin sak! Jag får lägga mig på rygg och Narkosläkaren sätter ryggbedövningen. Jag rycker till när han tvättar, men han lugnar mig och jag skärper mig. Nålen sticks in och känslan var mycket speciell - en sorts värme spred sig i hela underkroppen men jag kunde fortfarande känna och röra mig.

Jag får lägga mig på rygg, blev tvättad och fick frågor om var jag hade riktig känsel. Jag såg mitt vänsterben flyga upp i luften åt höger, men kunde inte känna det. (L berättade om detta på uppvak, så jag var lite förberedd men tittade bort för det såg så konstigt ut). Jag fick gas så att jag somnade (vid förra operationen var jag vaken - det ville jag inte denna gång) och sedan vet jag inget mer förrän jag vaknar upp på uppvak. Någon säger hej och jag vaknade som ur en liten tupplur och sade något i stil med: hej oj hej hej. Det var som om endast en kort stund passerat!

Jag kände att känseln och rörligheten sakta men säkert kom i underkroppen. Rumpan var helt bortdomnad, men där satt också en lokalbedövning, utöver ryggbedövningen. Fötterna var som två orörliga klumpar men så småningom började det sticka i dem och jag kunde vippa på fötterna. Allt kändes ok och jag fick åka ner till vårdavdelningen lagom till middagen, ca 16.30.

Hungrig, men ändå inte... Middag bestående av lax med skirat smör lät gott, men jag bad om smörgås i stället. L, miss H och vår nya rumskompis bakom draperiet fick in sin mat och jag bad dem ställa undan till senare.

Jag minns att jag hade väldigt ont och bad om mera smärtlindring. Det var tydligt uttalat att man inte skulle ha ont!!! Lite lätt drogad fick jag en injektion av antibiotika. Medlet kunde resultera i illamående och det gjorde det med besked! Dessutom drabbades jag av blodsockerfall och snälla Sjuksyrran sänkte mitt huvudläge och kontrollerade blodtryck och blodvärden. Sakta med säkert återhämtade jag mig men mitt i detta illamående hade Mrs H ett stort besök. En flicka i Lilltjejens ålder berättade om hennes fina resultat på Nationella ämnesprov och jag började grina som en riktig lipsill. Längtade så mycket efter mina älskade barn!!! Bara att bryta ihop för att sedan bli stark!